Ces´t la vie!

Idag när jag satt och fikade med Sofie kom Andrea och hennes lilla syster och fikade med oss.
Hennes lillasyster började berätta om saker som hände på skolan , hur alla snackade skit om varandra och sen blev vänner. Och dom tjejerna är typ 9 år gammla.

Mitt i allt detta kom jag på att vi är såna idag också, fast vi är 10 år äldren dom. Vad är det som är så svårt med att tala om hur man känner? Vad är det vi håller på med? Jag förstår att man går till en annan kompis och pratar ut om någonting som tynger en , men varför ska man snacka skit då? Dagligen snackar vi människor för mycket och säger massa saker vi inte har en aning om. Ni ska bara veta hur mycket som har snackats om mig, att jag är t.e.x ihop med en 60 årig gubbe? Hallå? Utan att ha några bevis eller vet hur saker och ting ligger till, så snackar vi. Givetvis är det inte sant. Allting började med att en tjej såg mig med en 60 årig gubbe och då börjarde hon anta. Istället för att fråga mig hur det ligger till. Jag kan tala om för henne att det var min förredetta hyresvärd. Kan vi sluta snacka om folk och börja fråga istället ? Jag är en person som svarar på allt , precis allt. Om du frågar mig något dumt får du givetvis ett dumt svar tillbaka. Börja fråga gott folk och sluta anta, då skulle det bli mindre skitsnack och dumma rykten skulle inte startas då. Folk blir faktiskt sårad, känner många som blir det. Och jag är en av dom , jag blir jättesårad när jag hör saker som inte är sant...Men vi kan ändra på det, och det tycker jag vi ska göra, absolut.